Nu är jag äntligen igång. När jag på Twitter beklagade mig över att jag har prestationsångest för att komma igång med bloggandet fick jag genast gensvar och tips (tack @forsandree) om att be någon intervjua mig och sen publicera frågor och svar på bloggen. Sagt och gjort. Jag bad @forsandree, @johanlange, @matsadamczak, @sundhult om tre frågor. Det dröjde inte länge förrän min mejlkorg fylldes av direktmeddelanden. Tusen tack grabbar!

Nu har jag gjort en ansats att svara på frågorna och jag inser ganska snabbt att detta också var ett sätt att skapa prestationsångest. Det var ju så många bra frågor och hur skulle jag någonsin kunna svara uttömmande på dessa frågor?

Frågorna och svaren ska publiceras men ni får hålla till godo till ett senare inlägg. Som första inlägg tänker jag berätta lite om vem jag är. Vad är min bakgrund? Var kommer jag i från? Hur hamnade jag här?

Jag är född 1973 och uppvuxen i Habo, två mil norr om Jönköping på den västra sidan av Vättern. Västgöte till den geografiska platsen men smålännig till blodet. Både mor och far är uppvuxna i Småland. Min morfar var norrman så lite norskt blod finns det här också. Jag har två böder. En storebror och en lillebror, snart 42 resp 23.

Mina föräldrar skildes när jag var 12 och jag flyttade med mamma till Vännäsby i Västerbotten där vi stannade i 14 månader innan det var dags att bege sig söderut igen. Tillbaka till Habo igen. Klassen jag lämnade 14 månader tidigare var full och jag hamnade i parallellklassen. De flesta kände jag igen sen tidigare men några nya hade tillkommit då det bara fanns ett högstadie i denna lilla kommun. December 1989 lämnade jag Habo igen och hamnade i Jönköpings Liljeholmen nära Erik Dahlbergsgymnasiet där jag läste fyra årig teknisk linje. Våren 1993 var gymnasietiden slut och jag var så skoltrött så även om jag sökte en del högskolelinjer med start till hösten kände jag tidigt den sommaren att det fick bli ett eller två sabbatsår innan jag läste vidare.

Mitt första riktiga jobb började jag på Jönköping Länstrafik sent samma höst. Fast egentligen började jag en fem månaders praktik som sk Börjehörnlundare som senare övergick till ett antal visstidsanställningar. Men i samma veva som HV71 vann sitt första SM-Guld, våren 1995 avslutades min anställning efter ett års visstidsanställning och jag började jobba på min äldre brors budfirma. Samma budfirma som jag jobbat extra för från och till sen den dagen jag fick körkort, för snart 20 år (juni 1991). Brosan gav mig inte ledigt den där torsdagen i april 1995 när Johan Lindbom avgör 15.48 i sudden…

Hösten 1995 börjar jag på utbildningen Markbyggnad och Infrastruktur på Ingenjörshögskolan i Jönköping. Målet var att bli högskoleingenjör så jag fick utbildning nog för att kunna göra verklighet av förorden i mitt specialarbete om järnvägen. Våren 1998 erhöll jag min Högskoleingenjörsexamen. Utan att egentligen fundera så mycket på det förrän nästsista dagen för ansökan så skickade jag in min ansökan om att läsa vidare till civilingenjör Väg och vatten. Utan några som helst förväntningar fick jag en postitivt antagningsbesked från KTH samma sommar men jag la undan brevet och tänkte att det nog inte var något för mig. Men ytterligare några dagar senare kom kurshandboken från Väg och vatten med alla valbara inriktningar och kurser. Jag läste om Järnvägsgruppen, alla järnvägstekniska och spårfordons tekniska kurser och insåg att det var ju precis det här jag ville läsa. Jag letade snabbt fram antagningsbrevet och tackade ja.

Förstahandskontraktet i en gammal träkåk i Jönköping sas upp och planeringen för flytten till Stockholm vidtog genast. Första anhalten i Stockholm blev Rinkeby i Danderyd, som februari 2000 blev Orminge i Nacka och ytterligare ett år senare hamnade jag i Solna. I Solna har jag bott inneboende i en trea, andrahandshyrt en vindsvåning som tillslut ledde mig till mitt första förstahandskontrakt i Stockholmsområdet, en liten etta på sjunde våningen i Bagartorp. När jag hade bott i ettan i ca tre år var det dags att flytta ihop med min sambo, som jag träffade hösten 2004, och som väntade vår älskade son. Eftersom jag hade bott i Signalisten i minst två år hade jag nu hamnat i kategori 1 som var till för redan boende i en signalistbostad. Samma dag som vi skulle ge ett nytt bud på en bostadsrätt på Råsundavägen ringer dem från Signalisten och meddelar att vi har blivit erbjudna ett kontrakt på en trea i västra utkanten av Solna, närmare bestämt i det tidigare spårvagnsdepåområdet i slutet av Råsundavägen.

Jag sätter punkt här idag. Fortsättning följer. Tack för att du tog dig tid att läsa!